Hetta, Libanon
Har slutat blogga. Tar för mycket kraft. Men det är så varmt här i min lägenhet och pappa ringde precis och allt kom tillbaka. Stränderna i Nahariya den där sommaren för femton år sedan. Dammet. Hettan. Sorglösheten. Närheten till hatet. Allt kommer tillbaka.
Hur jag och Johan blev packade för första gågnen på stranden och han somnade på vår toalett. Pub on the face. Grace som jobbade i baren sa ta det lungt grabbar jag vet att ni inte är arton. Och Johan snubblade till och sa yeah, yeah, you're not my mother på sin bästa Mel Gibson-amerikanska. Allt kommer tillbaka.
Hur jag satt med Trina och de andra FN-barnen på stranden i skymningen och det kunde ha varit Kalifornien om det inte vore för militärerna som till sist kom i jeepar och körde bort oss. Åh, hur vi önskade att det var Kalifornien. Vi lyssnade på Loosing my Religion och The Clash och tog FN-shuttlen till gränsen och köpte våra första cigaretter utanför Swebat. Och dogtags med våra namn och fejkade födelsenummer för att komma in på barerna. Vi brukade låtsas att vi var soldater på leave. Ingen kan ha trott oss.
Hur Matthias en natt tappade besinningen och skrek och sparkade på alla bilar han såg. Och skrev Free Palestine Now! och PLO i dammet på deras rutor. Det var dagarna efter vi såg den kollektiva misshandeln av den arabiska pojken vid poolen. Det är så länge sedan jag har tänkt på det här.
Nu står BBC reportern på vägen vi brukade åka och ser stressad ut. Alla de israeliska talesmännen pratar amerikanska. Min israeliska sommar. Inga raketer slog ned i Nahariya den sommaren. Jag var önsom kär och uttråkad. Som sextonåringar är. Jag önskade mest att jag var i Kalifornien. Eller någon annanstans. Som sextonåringar gör.
Min pappa brukade jobba på den observationsposten som israeliskt flyg utplånade idag. Idag dog fyra andra pappor. Det är så varmt här. Jag har huvudvärk för fjärde dagen i rad. Jag orkar inte längre läsa nyheterna.
Hur jag och Johan blev packade för första gågnen på stranden och han somnade på vår toalett. Pub on the face. Grace som jobbade i baren sa ta det lungt grabbar jag vet att ni inte är arton. Och Johan snubblade till och sa yeah, yeah, you're not my mother på sin bästa Mel Gibson-amerikanska. Allt kommer tillbaka.
Hur jag satt med Trina och de andra FN-barnen på stranden i skymningen och det kunde ha varit Kalifornien om det inte vore för militärerna som till sist kom i jeepar och körde bort oss. Åh, hur vi önskade att det var Kalifornien. Vi lyssnade på Loosing my Religion och The Clash och tog FN-shuttlen till gränsen och köpte våra första cigaretter utanför Swebat. Och dogtags med våra namn och fejkade födelsenummer för att komma in på barerna. Vi brukade låtsas att vi var soldater på leave. Ingen kan ha trott oss.
Hur Matthias en natt tappade besinningen och skrek och sparkade på alla bilar han såg. Och skrev Free Palestine Now! och PLO i dammet på deras rutor. Det var dagarna efter vi såg den kollektiva misshandeln av den arabiska pojken vid poolen. Det är så länge sedan jag har tänkt på det här.
Nu står BBC reportern på vägen vi brukade åka och ser stressad ut. Alla de israeliska talesmännen pratar amerikanska. Min israeliska sommar. Inga raketer slog ned i Nahariya den sommaren. Jag var önsom kär och uttråkad. Som sextonåringar är. Jag önskade mest att jag var i Kalifornien. Eller någon annanstans. Som sextonåringar gör.
Min pappa brukade jobba på den observationsposten som israeliskt flyg utplånade idag. Idag dog fyra andra pappor. Det är så varmt här. Jag har huvudvärk för fjärde dagen i rad. Jag orkar inte längre läsa nyheterna.
posted by Joakim at 3:19 PM
4 Comments:
OC goes PLO.
Varför slutade du blogga? Dina bloggs var riktigt bra mitt bland allt skräp som florerar i bloggrymden. / Steven
Jag var också ett FN-barn i Nahariya (88-90), fast jag var alldeles för liten för spriten. Själv hängde jag mest med barnen under borden och köpte kit-kat för mina kuponger på rec-house. Det är en mycket mycket konstig erfarenhet att ha, och ont gör det också. Hur somn helst: jag älskar också Berlin och amerikansk litteratur... Du är en alldeles fantastiskt god skribent.
Where else could anyone get that kind of information in such a perfect way of writing and publication is excellent and definitively worth reading I was looking for more info.
Post a Comment
<< Home