Berlin

Berlin är kallare än jag mindes det. Kanske mer januari än jag mindes det. Vinden som små droppar av is längs Invaliden Strasse. Vi bor i Mitte, Hessiger Strasse. Mycket smakfullt. Betonggolv. Betongtak. Fönster från golv till tak. Arkitektfirman hyr ut och har kontoret ovanpå. De är mycket hjälpsamma, informerar på ett mycket berlinskt vis om var närmaste biologiska livsmedelsaffär finns och byter ut hårtorken på nolltid när den strular. Jag bodde i Berlin en höst för fem år sedan. Om det var betonggolv då så hade det inget med design att göra. Mer med brist på renovering. Vi hängde i Prenzlauerberg, på Kapelle vid Zionskirche Platz och lyssnade på soundrackfunk på Delicious Donuts på Rosa Luxembourg Strasse och Jazzanova på WMF nere i Mitte och Geburtsdagsclub i Volkspark Fridriechshein. Och vi förfestade och efterfestade i gamla, vackra men bedagade, lägenheter i gamla öst, nya öst. Vi drack jägermeister i små flaskor och använde mystiska datorer som pallar. Vi följde med den tyska ex-modellen in i hjärtat av den trendiga berlinska hiphop scenen på Kurvenstar. Vi fick alltid höra att vi var överallt två år för sent, två månader för sent, två veckor för sent. Berlinare är måna om att var underground (med tyskt uttal). Jag var tillbaka i Berlin på en konferens för två år sedan. Det slutade med att jag tvingades dansa till In da Club med min kvinnliga chef på en turkisk födelsedagsfest i Hackescher Höfe. Don't even go there.
Den här gången går vi på Kapelle igen och där är allt som förr. Drinkarna är billiga och den nya intelligentsian möter mediefamiljer med små barn sent på kvällen. Vi promenerar runt Unter den Linden och äter utmärkt pasta med parmesansås och zucchini. I den bistra kylan tar vi oss till egyptiska museet som flyttat till Museum Insel från Charlottenburg. I den där strålande byggnaden som var konstmuseum innan och där det står i neon i ny-klassiska entren att All Art Has Been Contemporary. Vi går på loppmarknad på Arkona Platz och köper östtyska posters från sextiotalet. Vi äter turkiskt i Kreuzberg. Jag älskar Berlin. Fortfarande. Så mycket att jag kan ha förbiseende med att Kastanienalle har blivit ett Prenzlauerbergskt Disneyworld och att jag har blivit så gammal att jag tycker att det är för rökigt på An einem Sonntag in August. Berlin är fortfarande the shit.