Surface, Depth, Irak

Oj, efter min försiktiga kritik av AA Gill och och Jeremy Clarksons tokiga äventyr i Irak blir jag kallad Ordfront-skägg av Kristian på bloggen Addison. Ah, äntligen lite fart och fläkt! Nu var det väl i och för sig inte så att min invändning mot Gill och Clarkson var grundad i någon form av intuitiv kvasi-intellektuell motvilja mot att blanda popkultur-referenser med krigsbevakning. Tvärtom! Mer sånt ser jag gärna. Jag är lika trött som alla andra på gravallvarlig Vietnam-rapportering. Men grejen med Gill och Clarkson är att det mesta de gör handlar, tycker jag, om att få dem själva att se coola och fräscha ut. Gärna med en liten själv-ironisk twist för att maskera det hela med lite skön old-school engelskhet. Men egentligen är de bara vanliga lads som vill kunna göra häftiga grejer, träffa häftiga människor, köra häftiga bilar, precis som alla andra. De vill inte berätta något om Irak utan vill bara kunna säga "Vi var där." Fair enough. Om Times on Sunday vill trycka testosteronstinna reseberättelser av två gamla gubbar är det ju deras grej. Jag har bara svårt för den grabbiga stilen som både Gill och Clarkson representerar. Dessutom önskar jag att man kom undan skäggen när man flyttar utomlands. Men det gör man inte...