Avreglering, solidaritet Draft II
Jag känner att jag måste återkomma till det här. Få någon struktur, sedan gå vidare. Det ursprungliga inlägget lämnar jag här under.
Så det börjar med Becker-Posner bloggen men det har såklart djupare rötter än så. Alla mina law and economics studier de senaste åren. Posner så klart, Sunstein, Breyer till viss del. Herregud jag var ju till och med visiting researcher på Chicago Law Shcool. Det är omöjligt att vara oberörd. Samtalet med Sunstein som jag inte velat blogga om för det är så... inte privat, snarare intimt förknippat med mitt jobb, min forskning, och det, liksom det privata känns ibland för personligt att blogga om. Jag vet inte. Anyway. Det är bara det att för mig känns det som de politiska ideologierna bleknar som arkaiska trosföreställningar. Abstraktioner av en värld som kanske är enklare samtidigt som den är oändligt mer komplicerad än de tillåter. Och jag tror att vi måste bortom dem, släppa vänster/höger abstraktionen. Knappast unikt men inte desto mindre viktigt. Och jag tror inte längre att det finns en skillnad mellan liberalism och socialism. Det finns bara en viss summa pengar och en viss summa liv att rädda, att förbättra. Det är inte svårare än så. Det är inte en abstraktion. Det är en nödvändig insikt. Och hur vi spenderar pengarna, hur vi räddar liv, förbättrar liv, måste vara en fråga om effektivitet, inte ideologi. Som Popper skriver i All Life is Problem Solving: "The best is quite definitely what is least violent, what reduces suffering, unnecessary suffering." Det är såklart ingen axiom, men, igen, en nödvändig förutsättning. Det är där vi ska börja. Och min sista nödvändiga förutsättning är att det inte spelar någon roll i vilket land liven som förbättras finns. Vi måste göra det som ger mest nytta overall, så länge det inte innebär unnecessary suffering under processens gång. Därför, om fri rörlighet förbättrar liv markant i Estland men försämrar dem marginellt i Sverige bör det ske. Om avregleringar ger verkliga långsiktiga förbättringar på bekostnad av kortsiktiga transitionella förluster måste de genomföras. Allting annat är omöjligt att försvara. Allting annat är feghet, okunskap. Allting annat är att krampaktigt hålla fast vid ideologier som inte hjälper någon.
Därför tror jag att den fria rörligheten är den nya solidariteten. Avregleringarna de nya transfereringarna. Toleransen det nya broderskapet.
Så det börjar med Becker-Posner bloggen men det har såklart djupare rötter än så. Alla mina law and economics studier de senaste åren. Posner så klart, Sunstein, Breyer till viss del. Herregud jag var ju till och med visiting researcher på Chicago Law Shcool. Det är omöjligt att vara oberörd. Samtalet med Sunstein som jag inte velat blogga om för det är så... inte privat, snarare intimt förknippat med mitt jobb, min forskning, och det, liksom det privata känns ibland för personligt att blogga om. Jag vet inte. Anyway. Det är bara det att för mig känns det som de politiska ideologierna bleknar som arkaiska trosföreställningar. Abstraktioner av en värld som kanske är enklare samtidigt som den är oändligt mer komplicerad än de tillåter. Och jag tror att vi måste bortom dem, släppa vänster/höger abstraktionen. Knappast unikt men inte desto mindre viktigt. Och jag tror inte längre att det finns en skillnad mellan liberalism och socialism. Det finns bara en viss summa pengar och en viss summa liv att rädda, att förbättra. Det är inte svårare än så. Det är inte en abstraktion. Det är en nödvändig insikt. Och hur vi spenderar pengarna, hur vi räddar liv, förbättrar liv, måste vara en fråga om effektivitet, inte ideologi. Som Popper skriver i All Life is Problem Solving: "The best is quite definitely what is least violent, what reduces suffering, unnecessary suffering." Det är såklart ingen axiom, men, igen, en nödvändig förutsättning. Det är där vi ska börja. Och min sista nödvändiga förutsättning är att det inte spelar någon roll i vilket land liven som förbättras finns. Vi måste göra det som ger mest nytta overall, så länge det inte innebär unnecessary suffering under processens gång. Därför, om fri rörlighet förbättrar liv markant i Estland men försämrar dem marginellt i Sverige bör det ske. Om avregleringar ger verkliga långsiktiga förbättringar på bekostnad av kortsiktiga transitionella förluster måste de genomföras. Allting annat är omöjligt att försvara. Allting annat är feghet, okunskap. Allting annat är att krampaktigt hålla fast vid ideologier som inte hjälper någon.
Därför tror jag att den fria rörligheten är den nya solidariteten. Avregleringarna de nya transfereringarna. Toleransen det nya broderskapet.
posted by Joakim at 12:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home