Gamla Europa

Det tar mig en kvart att gå från den moderna 1990-tals stadsdelen Ceramique där jag bor till Maastrichts urgamla innerstad där mitt vindskontor på juridiska institutionen ligger. När jag korsar floden Maas på den två år gamla gångbron lämnar jag den luftiga betongen i Centre Ceramique bakom mig och har hela det gamla Europa framför mig. På bortre stranden har lite ändrats sedan 1500-talet. Till höger om mig ligger Sint Servaas bron, döpt efter helgonet som på 300-talet grundade vad som idag är den stora basilikan vid Vrijdhof. Det är en av Europas äldsta kyrkor. Till vänster om mig har jag John F. Kennedy bron, över vilken ringvägen är dragen. Bortom den ligger Belgien. Broarna ger en snabbkurs i europeisk historia. De gamla traditionerna, 1900-talets amerikanska influenser, framtiden. Det tänker jag på när jag lyssnar på Kate Bush och läser Jaques Chiracs debattartikel publicerad exklusivt i DN idag. Franska Europa är det gamla Europa. Basilikor från 1000-talet istället för Rem Koolhaas. Traditioner istället för fönyelse. Det är så deprimernande när det som gör Europa levande är just kombinationen, konflikten. Mellan det som var, och det som ännu inte är.