The El till universitetet

Med röda och sedan gröna linjen åker jag från den bohemiska bourgeoisiens och de fnittrande De Paul freshmenens Lincoln Park, genom de overkliga skyskraporna och vattnet i the Loop vidare ut mot John Edwards Det Andra Amerika. Från excentriska townhouses, lummiga parker och pitchers med margaritas på trottoarerna till igenbommade fönster, plastpåsebeströdda parkeringsplatser och mickies utanför liquor storen. Det tar exakt 50 minuter att demaskera den amerikanska drömmen. Det är obekvämt. Och jag för försiktigt över mitt mastercard från plånboken till fickan. Om jag skulle bli rånad har jag någonting kvar. Jag är en sån tönt. Vid Garfield tar jag rygg på en vit tjej som ser ut som en student. Vi tar bussen och efter tre minuters vansinnesfärd är vi vid University of Chicago. Det är overkligt. Ett elituniversitets-Disneyland i utkanten av Ghettot. Campusen är enorm. Måste var ett par kilometer i diamter. En blandning av amerikansk college-gotik och modern betong. Law School känns som en internationell organisations högkvarter. Komplett med fontän och nedsuttna, låga stålrörsfotöljer. Förvånansvärt få professorer på tavlan med rumsnummer i entren. Men där är de: Sunstein, som jag ska träffa under veckan. Den mest citerade juridik professorn i USA, numera på CNN och FOX nästan varje vecka. Posner. Mannen som egenhändigt uppfann Law and economics. Jag tar trapporna till biblioteket på andra våningen. Jag hoppas att ingen ska fråga vem jag är.