The devil you know...

Sådärja, när temperaturen i den allra första vågen av förvalskampanjen börjar höjas flyr väljarna in i tryggheten. Detta kan naturligtvis skyllas på borglig kannibalism eller en socialdemokratisk offensiv under sommaren, men Popopolitik tror att det hela är mer komplicerat och enklare på samma gång. Socialdemoktraterna har, hur trött och likgiltig Persson än tycks, ända sedan förra året fört en lågintensiv kampanj. Genom att plantera nyckelmeddelanden till väljarkåren tillräckligt tidigt har man försäkrat sig om att dessa hinner sätta sig och inte ta uppmärksamheten från mer publikfriande tongångar senare i kampanjen. Ett utmärkt exempel på detta är talet för något år sedan om att skatten möjligen kan komma att höjas för att trygga välfärden i framtiden. Ett sådant budskap är ingenting för en het slutspurt när enkla och populistiska budskap ska hamras in. Men när det kommer ett par år innan kampanjen ens börjat på riktigt hinner det sätta sig. Det skapar initialt en känsla av motstånd men när diskussionen börjar på riktigt framstår det som pragmatiskt, ansvarsfullt, tryggt. Det drar sossarna nytta av nu och hela vägen fram till valet.