Utlandssvenskt navelskåderi

Utlandssvenskars uppfattningar om sig själva och hemlandet är ett av Popopolitiks favoritområden även om detta hittills inte reflekterats i bloggandet här. Nu ska det bli ändring på detta. Idag publicerade UD en undersökning där man tittar på hur Sverige uppfattas utomlands. Av särskilt intresse för Popopolitik är synen på Sverige i Bryssel. Otaliga är de gånger Popopolitik i Bryssel med omnejd hört fraser som: "Tänk om man kunde göra allting på ett lite mer svenskt vis här nere" eller "Det är ju otroligt att man inte kan få sophämtningen att fungera på ett svenskt sätt" eller "Det är ju helt otroligt att ingen på myndigheterna pratar ordentlig engelska. Det gör minsann alla svenskar." Utgångspunkten tycks ofta vara att ett "svenskt sätt" automatiskt innebär ett bra sätt. Tyvärr tittar inte UD rapporten närmre på detta, utan koncentrerar sig på snarare på hur andra länders medborgare uppfattar Sverige. Av naturliga skäl tycks det som om bilden blir diffusare ju längre bort från Sverige man kommer. De klassiska uppfattningarna om Sverige dominerar: Astrid, Nobel, Borg, den svenska synden och tystnaden. I Europa tycks andra värden ha slagit igenom: Välfärd, miljö, öppenhet. Men också, och kanske främst i Bryssel där det blir mest påtagligt, den svenska synen på hemlandet som förträffligt vad gäller samhällsorganisatoriska frågor. Och kanske är det så, tänker Popopolitik, att alla länders medborgare i utlandet väljer att framhålla det de tycker att de gör bra. Fransmän har sin kultur, italienare sitt kök, engelsmän sina traditioner, tyskar sin industri. Ett litet land som Sverige kan inte hävda sig på de områdena. Men jävlar vad bra vår sophämtning fugerar!