Moderaterna

Jag tror att Moderaternas politik är en naturlig funktion av utvecklingen i väljarkåren som tycks innebära att det är mittenpartier som får röster. Fringe-partier dör så sakteliga ut. Detta sker i de flesta länder med "fungerande demokratier" tycks det. Under 1990-talet tog traditionella socialdemokratiska partier som sossarna i Sverige och Labour i England över valda delar av liberaler och konservativa partiers ekonomiska politik och satte ett mänskligt ansikte på dem. Voilá: Kapitalism light. Detta strulade naturligtvis till liberalers och konservativas möjligheter att fortsätta driva en ekonomisk politik som framstod som hård och utan egentliga fördelar i jämförelse den politik som den andra, reformerade, sidan nu framhöll . I Moderaternas fall blev det väl uppenbart att de inte skulle få så mycket röster i framtiden heller om man fortsatte som ett enfrågeparti för skattelättnader och med en värderingsgrund i artonhundratalet. Smartare då att trycka på mjuka frågor och den lilla människan. Ergo, Reinfeldt och det nya Socialmoderata arbetarpartiet. Egentligen handlar det väl mest om att stjäla tillbaka de röster som sossarna stulit tidigare. Men eftersom politik i Sverige uteslutande handlar om ekonomi så framstår parti-programmen som mer eller mindre identiska. Det är därför det är viktigt att komma ihåg att skillnaden egentligen inte ligger i hur många kronor och ören man ska lägga på skolan eller vården, utan att skillnaden till syvene och sist är en om värderingar. Just sådana värderingar som Kristina Axén Olin gav uttryck för idag.