Linda och pubbeungarna
Expressens Linda Skugge skriver ofta att det verkar som om ALLA läser hennes blogg. Det stämmer nog. Hon har alltid haft en förmåga att skriva liksom hudlöst. Och förstås hela grejen med det "naturliga" utviket i Bon, de publicerade dagböckerna... Som om det hela tiden handlar om att tvinga det personliga ett steg vidare. Beundransvärt och ibland rätt äckligt (bloda ned soffan på tv4 eller vad det nu var häromveckan). Jag tror hon har hjälpt massor av tjejer, och killar även om inte de kommer fram lika tydligt i hennes skrifter, med att komma igenom tuffa perioder i sina liv. Skönt att veta att någon liksom fattar vad man pratar om. Och så är hon cool. Tyckte jag redan när jag läste hennes grejer när jag var yngre. Linda är inte så mycket äldre än jag, om ens alls, och jag brukade tycka att hennes liv var så tufft. I Stockholm med alla indiekids och klubbar och jag köpte Expressen i Söderköping.
Det är väl i och för sig inget fel i vare sig att Linda blivit Cecilia Hagen i förorten eller moderat med åren. Det är väl kanske en naturlig utveckling. Vad som däremot är tråkigt är att hon inte längre vill lyssna. Inte längre förstå eller lära sig. Men det kanske hon aldrig ville? Hon har alltid skrivit om sig själv, om sina egna upplevelser, om sitt eget liv. Men jag tycker det är tråkigt att hon inte vill använda sin särskilda ställning till att försöka förstå och hjälpa. Det är säkert sant att en nyckel till framgång är att vara som en gås. Bara låta all form av kritik rinna av en (Linda Skugges Blogg 26:e juli). Men att publicera kritiska email på bloggen och besvara dem med: "Hur korkad är inte du då?" (Linda Skugges Blogg 27:e juli) känns jävligt hårt. Och trist. Om man nu är så nöjd med sitt liv och sin förort, vill man inte försöka förstå och bli ännu bättre? Man behöver väl inte vara Karl Popper för att tycka att konstruktiv kritik driver oss alla framåt? Och när hon tipsar en tjej som vill vika ut sig att bli civilingenjör känns det väl som om gapet mellan Linda och pubbeungarna håller på att växa . När en tjej på Skunk skriver att Linda kanske inte fattar längre, att det är svårare än så, att gapet mellan Kolmården, Norsholm, Åmål, whatever, och att plugga på KTH är otroligt långt ibland får hon svaret på bloggen att "vad ska man säga då?"(Linda Skugges Blogg 9:e augusti) Det känns uppgivet, Linda. Och ointresserat. Men du kanske inte bryr dig? Du är ju nöjd i Sollentuna. Men om du bryr dig det minsta så öppna upp lite. Våga lyssna på kritiken, våga lyssna på ungarna istället för att predika om hur du söp när du var liten. Du har makten. ALLA läser dig, Linda. Gör något av det. Folk litar på dig.
Det är väl i och för sig inget fel i vare sig att Linda blivit Cecilia Hagen i förorten eller moderat med åren. Det är väl kanske en naturlig utveckling. Vad som däremot är tråkigt är att hon inte längre vill lyssna. Inte längre förstå eller lära sig. Men det kanske hon aldrig ville? Hon har alltid skrivit om sig själv, om sina egna upplevelser, om sitt eget liv. Men jag tycker det är tråkigt att hon inte vill använda sin särskilda ställning till att försöka förstå och hjälpa. Det är säkert sant att en nyckel till framgång är att vara som en gås. Bara låta all form av kritik rinna av en (Linda Skugges Blogg 26:e juli). Men att publicera kritiska email på bloggen och besvara dem med: "Hur korkad är inte du då?" (Linda Skugges Blogg 27:e juli) känns jävligt hårt. Och trist. Om man nu är så nöjd med sitt liv och sin förort, vill man inte försöka förstå och bli ännu bättre? Man behöver väl inte vara Karl Popper för att tycka att konstruktiv kritik driver oss alla framåt? Och när hon tipsar en tjej som vill vika ut sig att bli civilingenjör känns det väl som om gapet mellan Linda och pubbeungarna håller på att växa . När en tjej på Skunk skriver att Linda kanske inte fattar längre, att det är svårare än så, att gapet mellan Kolmården, Norsholm, Åmål, whatever, och att plugga på KTH är otroligt långt ibland får hon svaret på bloggen att "vad ska man säga då?"(Linda Skugges Blogg 9:e augusti) Det känns uppgivet, Linda. Och ointresserat. Men du kanske inte bryr dig? Du är ju nöjd i Sollentuna. Men om du bryr dig det minsta så öppna upp lite. Våga lyssna på kritiken, våga lyssna på ungarna istället för att predika om hur du söp när du var liten. Du har makten. ALLA läser dig, Linda. Gör något av det. Folk litar på dig.
posted by Joakim at 7:51 AM
3 Comments:
Mycket bra skrivet!
Håller med dig helt och hållet.
Har själv läst Linda i åratal och gillar henne...men nu är det bara rabarberpaj och blåbär för hela slanten.
Mer engagemang Linda...please!
Från en 30-årig småbarnsmor i Strängnäs, med ena foten i karriärstegen och den andra i bajsiga blöjor.
Taskig jämförelse det där. Cecilia Hagen kan i alla fall skriva svenska och vet hur man strukturerar en text.
Hur kan man begära att Skugge ska engagera sig i någonting alls när hon inte ens kan uppbåda det engagemang som det krävs för att lära sig hantera sitt arbetsredskap?
Det är något så tamt och fegt med någon som medvetet vägrar att bli bra på de de gör, som om bara tafflighet kan frambringa ärlighet. Det är en myt att det bara är savanter och någon sorts "ädla vildar" som har någonting att säga.
Därmed inte sagt att man automatiskt blir en bra eller itnressant skribent bara för att man kan bilda vettiga meningar, men det är något psykologiskt fel på en om man inte råkar lära sig det av bara farten efter tolv års skrivande.
Jag tycker inte riktigt det stämmer. Tror inte Skugge tappat känslan för uppväxttid i småstad.
Men jag kan hålla med om att det kan verka lite föraktfullt att distanserat säga åt tjejen att plugga. Lite ovanifrån, sådär, lite klapp på huvudet. Jag såg inte programmet förvisso.
Post a Comment
<< Home