Sverige-romantik and its discontents

Under ett avbrott i vår EU diskussion (jag är, needless to say, galet för federation, morbror för men mer tveksam) tävlar jag och morbror Mats i att ta motljus-bilder över pumphuset med de rosa rosorna, ut genom hålet i buskarna som pappa klippt upp, ned mot den vindstilla viken. Det är vansinnigt vackert. Jag känner mig som en bredryggad nationalromaniker och är redo att säga upp mig på jobbet och flytta hem. Kanske odla lin. Mamma säger att man får EU bidrag för det. Morbror Mats bygger dammar i Kanada och han håller med. Han låter faktiskt sugen på att flytta tillbaka med familjen redan till jul efter typ 15 år i utlandet. Jag vacklar ett tag. Sedan ser jag reprisen på Ernst i Sommartorpet och allt är förstört. Det är det mest sedda programmet i Sverige. Efter Allsången. Motljus i all ära. Jag blir kvar där jag är.