Nu äntligen kan jag göra som kidsen!

Sådärja! Det var ju inte så svårt. En egen blogg! Äntligen följer jag med min tid. En del av "the blogosphere" som jag läser om i New York Times och i de högervridna nyhetsbreven min flickväns kompis mans kompis skickar mig dagligen. Här ska bloggas! Just nu känns det som om jag har ungefär femhundra brinnande krönikor på gång som rör allt från en idé om ett samband mellan Bush-regimens förhandlingsstil i internationella relationer, Ayn Rand och New York Fashion Week, till hur de svenska socialdemokraterna som första sittande regering i världen tänker gå till val med ett löfte om skattehöjningar och förmodligen kommer att vinna på det. Men allting har sin tid. Se det här som ett test, en introduktion, så ska jag återkomma så snart som möjligt med mina första observationer. Jag vet att ni inte kan bärga er, vilka ni nu är. Tills dess kan jag bara säga att det finns hopp om världen när Anja Pärson, efter gårdagens VM-guld i storslalom, till frågan från finsk tv hur det känns att se så många viftande finska flaggor svarade att hon egentligen inte bryr sig så mycket om flaggor, mer om att stämningen är bra. Länder spelar ingen roll, bara stämningen. Det tycker jag i min naivitet var fint sagt. Så, tills nästa gång, ta hand om er, vilka ni nu är!